Ett år har som sagt gått sedan mamma dog. Men som min terapeut sa: Det är först när årsdagen av begravningen är över som man har gått igenom allt en första gång. Och det stämmer ju.
Jag har haft lite ångest inför den här dagen, men det har gått bra.
Jag funderade på om jag skulle åka till minneslunden i Lingbo och tända ett ljus för mamma, men valde att istället jobba lite i trädgården, eftersom mamma älskade trädgårdspyssel.
Så jag har klippt gräset och tagit hand om ett par kvarglömda småhögar med löv, och rensat klart en av rabatterna framför huset. Tomas hjälpte mig sedan att vända ner lite ny näring däri, innan vi sådde lite frön. Det var bra saker att göra en dag som denna.
Och hur det än är - en årsdag påverkar en. Det är skönt att den är avklarad, men jobbigt att behöva inse att vi varit tvungna att genomlida den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar