Liv och död på skullan

Vårt utrensningsarbete på skullan kom av sig när jag hittade en liten svalunge på golvet. Boet befann sig utom räckhåll; ca 5-6 m upp. Efter att jag hade pratat med svärmor (som brukar ha goda råd ang det mesta) och en jourveterinär beslöt vi att det var bäst att låta det lilla livet dö. Tomas ombesörjde det hela medan jag gråtande och hulkande gick därifrån med händerna för öronen för att slippa höra dunsen när fågeln träffade betonggolvet.

Nu känner jag mig ledsen och nere och trött.

Tomas och jag kommer verkligen från olika världar.

Och nu har jag tröstätit glass.