Redan när Signe föddes tjatade jag om att jag längtade tills det var dags för skola, och hur jag skulle engagera mig i Hem och Skola och föräldraråd och allt möjligt.
Nu är tiden inne, och jag har varit på ett föräldramöte.
Men sedan tog det stopp. Nu vill jag inte längre, så nu åkte Tomas precis iväg på Hem och Skola-möte i Holmsveden.
Varför?
Jo, för när jag satt där på föräldramötet på skolan bland de andra föräldrarna, och anmälde mig / oss (mig och Tomas) till råd och HoS, så kände jag mig helt plötsligt helt malplacerad, och mitt självförtroende föll till botten med ett plask.
Alla andra föräldrar är så perfekta och trevliga och smala och har bra jobb, och de kommer med så kloka synpunkter och de verkar inte vara ett dugg blyga som jag är.
Så nu vågar jag inte åka dit längre.
1 kommentar:
Pytt! Varför skulle de vara så mycket klokare än du? (som är en av de förnuftigaste människorna jag känner vilket jag hoppas säger mer om dig än om mitt umgänge?)
Du kan lugnt utgå ifrån att ju mer säker och tydlig man verkar ju mindre har man fattat och/eller är beredd att göra men det döljer man med att synas och höras under mötesstunden (säger en som bevistat alldeles för många möten med nya kvastar)
Skicka en kommentar