Jaha, tydligen så är det så det ska vara nu; att ett gallstensanfall blir långdraget, och att jag måste ta tabletter under en längre tid. Förut räckte det ju med en.
I morse vaknade jag vid fem och hade ont igen. Jag tänkte att "äh, det går över", men vid sex fick jag hasa mig upp för att medicinera. En timme senare var jag äntligen smärtfri, men kunde inte somna om. Så nu tittar jag och Anton på Bolibompa medan resten av familjen sover vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar