I onsdags, när jag var ensam hemma, längtade jag till stranden. Och eftersom jag har svårt att bara ligga och göra ingenting när jag är på stranden, så ville jag ta med mig en bok. Jag tänkte att vilken som helst duger nog bra, bara jag har något att slöläsa lite i. I farten fick jag då med mig Flyga drake, av Khaled Hosseini. Jag började läsa, och efter två timmar hade jag inte lyft blicken från boken. Jag var fast, och har nu, två dagar senare, läst ut den 350 sidor tjocka boken. Och då har jag ändå jobbat sju timmar om dagen också.
Och jag vill ha mer, mer. Jag vill att Tomas ska läsa boken. Och läser han den inte kan jag läsa den för honom, eller köpa den som ljudbok till honom. Jag tipsade min syster om den. Jag planerar att hyra den som film i kväll. Jag vill läsa Hosseinis andra bok; Tusen strålande solar, och har redan bestämt mig för att beställa den från Adlibris för 39 kronor om inte vår hyresgäst har den uppe hos sig.
Och jag som under flera år ignorerat alla nyhetsrapporter om läget i Afghanistan har helt plötsligt börjat googla och wikipediat hazarer, taliban, sunnimuslimer, Mazar-e Sharif. Jag förstår ingenting av förklaringarna. Vem blir klokare av att läsa "Taliban är en i huvudsak pashtunsk organisation som tillhör deobandirörelsen, en rörelse inom sunnitisk islam" när man slår upp taliban på Wikipedia? Inte jag... Men bara det faktum att boken lyckades få mig intresserad av detta är ett smärre mirakel, och säger en hel del om hur boken påverkade mig.
Har du inte läst den än? Gör det. Den får 10 av 10 i betyg av mig.
Det är förresten den boken ni ser på bilden i inlägget nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar