Ajaj

Fick ett samtal kl 12:30 i dag, precis när jag skulle till och luncha på jobbet.

Det var dagis som ringde, och jag höll som vanligt andan i skräck medan jag väntade på att fröken skulle säga att han levde. Och det gjorde han, men han hade ont i örat. Jätteont i örat, och satt bara och hängde.

Jag slängde i mig lunchen, körde mot dagis, klev in på Bamse och möttes av en Anton som kämpade mot gråten, och som inte kunde hålla emot längre när han såg mamma. Fick stå och hålla om honom en lång, lång stund. Modershjärtat höll på att brista, för han hade ju så ont stackaren.

Det första vi gjorde var att åka till affären och köpa Alvedon, så han kunde få i sig lite medicin på en gång. Efter det fick vi sitta i bilen en halvtimme utanför Signes skola i väntan på att hon skulle komma tillbaka från strandpromenaden. Efter de första fem minuternas väntan sov Anton som en stock.

Ni sitter vi här hemma och tittar på en film. Örat värker fortfarande som sjutton, men vi avvaktar lite och får se om vi behöver åka in till hälsocentralen i morgon.