Hallelujah.

Klockan är 22:43, och Anton har äntligen, efter mycket om och men, b a j s a t. Senast det hände var i onsdags (möjligtvis tisdags) förmiddag.

Som vanligt kämpar han emot in i det sista, och vi tvingas ge honom Microlax, som han tycker gör jätteont att få, men vi vet ingen annan råd.

Funderar på att ringa sjukvårdsrådgivningen i morgon och se om de har någon lösning på problemet.