Skitdag.

Efter att under ett antal veckor (från och till, och mer eller mindre) ha irriterat mig på att det inte händer så mycket här hemma så brast det till slut i dag.

Min uppbyggda irritation, frustration, besvikelse och ilska blandades samman med min saknad över mamma, min oförmåga att gråta över henne längre, och det dåliga samvete som jag känner pga allt och alla.

Jag bara skrek och rasade ihop på tvättstugegolvet där jag till slut kunde gråta lite i alla fall. Trodde ett tag att jag höll på att få någon panikångestattack. Jag hade svårt att andas, och började hyperventilera samtidigt som jag hulkade och frustade.

Ännu en helg som gått, och jag har knappt gjort ett dugg av allt jag hade planerat att jag skulle göra. Har ingen energi eller lust, och har ätit en massa skit jag inte borde ha ätit.

Jävla skit.