att mamma dog. I cancer.
Bara 1,5 dygn efter att jag pratat med henne, och inte heller då förstod jag hur nära det var; att det var sista gången jag pratade med min mamma.
Och inte förstod jag heller att jag såg henne för sista gången den 18:e maj; dagen innan min 30-årsdag; en vecka innan mors dag. Jag sa ju "vi ses i sommar", och jag menade det verkligen. Jag såg fram emot att få umgås med dem i husvagnen, och få uppleva, som jag trodde att det skulle bli, en sista sommar med mamma. Men det var visst förra sommaren som var den sista med mamma.
Usch, hoppas verkligen att du har det bra nu mamma, och att du faktiskt finns någonstans, och är med oss på något sätt. Hoppas, hoppas... Annars känns allt ganska meningslöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar