I dag kom pappa på en blixtvisit. Han och Ewa har tillbringat en vecka i stugan som ligger i Långsbo. Knäppt, eller hur?? Namnet alltså...
På hemvägen tittade han in, och lämnade över tre kartonger med saker som han packat ner vid flytten efter mammas död.
När han åkt tittade jag igenom sakerna, vilket var skitjobbigt. Det är som att se hela sin uppväxt nerpackad, och saknaden griper tag i en med full kraft.
Varenda skål, varenda slev och varenda prydnadssak känner jag ju så väl igen; de har alltid alltid funnits där. Jag grät och plockade om vart annat, men det var när jag hittade en plastburk med typ alla pärlplattor jag gjort hos min dagmamma som jag bröt ihop helt. Jag kom ihåg varenda en, och nästan alla gjorde jag speciellt till mamma. De flesta har blommotiv, och många har ett (bak-och-framvänt) R (som i Rose-Marie) på sig. Och jag hade ingen som helst aning om att hon sparat dem under alla dessa år, så när jag öppnade burken blev det som en chock.
Så nu är jag helt slut som människa, men det var skönt att gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar