onsdag 4 augusti 2010

Gastric bypass - here I come?

Det jag har funderat på är alltså en gastric bypass.

För ca en månad sedan insåg jag att det behövs något drastiskt för att jag en gång för alla ska gå ner i vikt och stanna där.
Jag gick ju ner nästan 20 kilo på ett halvår under 2007, men sedan mamma dog 2008 så har jag inte lyckats komma igång ordentligt igen. Det håller ett tag, men sedan går jag upp de få kilon jag lyckats gå ner. Och några hekton till. Jag behöver få hjälp med att få mitt ätande under kontroll, och en gastric bypass verkar nu vara det enda sättet för mig. Vilket jag också sa till mig själv då jag faktiskt gick ner i vikt; lyckas det inte nu, så måste jag ställa mig i kö för operation. Och just då, för tre år sedan, ville jag verkligen inte opereras. Det skrämde mig. Men nu ser jag ingen annan utväg, och nu är det enbart detta jag vill. Speciellt sedan jag läst en artikel som slog fast att den bästa boten mot fetma på lång sikt är just en gastric bypass.

Så i dag träffade jag en läkare på Linden i Bergvik. Några tips från mig efter besöket:
-Om du är läkare; proklamera inte en patients vikt i närvaro av andra. Inte så smidigt.
-Är du patient; var påläst. Min läkare visste inget om hur man remitterar till andra län (jag upplyste om att han skulle skriva en valfrihetsremiss), han visste inte BMI-gränsen för ingreppet, han visste inte hur kötiderna såg ut (Gävleborg: längre än 13 veckor, Ersta sjukhus 9-13 veckor) och han varnade mig genom att säga att "det kan ta flera flera månader innan du får träffa en kirurg och diskutera operation", men då kunde jag rabbla upp att "Ersta sjukhus garanterar vårdkontakt inom tre veckor". Och läkarens replik "det är ju inte säkert att du uppfyller alla krav heller" besvarade jag genom att rabbla upp de kriterier jag sett för denna operation, och snällt upplysa om att jag faktiskt uppfyller samtliga.
-Och är du läkare; ta inte för givet att patienten är dum i huvudet. Jag VET att det är en stor operation. Jag VET att den är irreversibel.

Så, nästa steg är att träffa en kirurg, som ska bedöma huruvida jag ska få en operation eller inte. Och jag kommer ringa till min HC varannan dag för att kolla upp så att rätt remiss skrivs och skickas till rätt instans. Och när jag träffar kirurgen kommer jag att vara påläst utav bara sjutton, och jag kommer inte ge mig förrän jag får som jag vill.

1 kommentar:

hilleborg sa...

Vilken himla tur att du är du! Nu kan du följa din remiss som en DarkWingDuck och kolla att det händer något! (be Ammie visa sin version av Dark Wing Duck någongång. Det är mycket underhållande!) kramar K