Skrivkramp

Det finns väl en del jag skulle kunna skriva om, men kommer mig inte riktigt för det. Det är mycket jag inte kommer mig för nu för tiden.

På jobbet är det... jobbigt. Vissa av mina kollegor verkar vara födda i ett annat universum. Vi drar åtminstone inte jämt. Kanske är det mig det är fel på. Men jag inser att jag måste börja stå på mig, och säga ifrån, och visa att jag inte accepterar att bli trampad på.
Jag har fortfarande inte fått pengar som två av kollegerna är skyldiga mig sedan i februari / mars då deras hund åt upp mina jobbsandaler. I går hände dessutom detta: Jag blev ombedd av hundens matte att passa hunden på jobbet (han klarar inte av att vara ensam; då har han sönder allt han kommer på och får panik), eftersom resten skulle ut och jobba i Gävle / Sandviken. Jag var lite tveksam, eftersom jag för det första anser att det inte är min uppgift och dels därför att jag vet att denna hund kräver så gott som ständig passning för att inte hitta på något jävelskap (men i går lyckades han ändå sätta i sig medicin som han hittade, så jag och en annan kollega som var där på förmiddagen fick ringa giftinformationen). Men jag sa okej, och upplyste om att jag dock slutar 15:30. "Men, oh, sååå länge blir vi inte borta!" sa matte glatt. Det hela slutade dock med att jag blev sittande på jobbet till 16:40, och åkte därifrån i fullständig ilska efter att husse sa "Vi glömde bort hunden".
Matte träffade jag dock inte går, och eftersom hon inte ens bemödade sig att ringa mig och be om ursäkt, så SMS:ade jag henne, dock utan resultat. Efter ett par timmar ringde jag då istället till henne, för att efter några signaler kopplas till telefonsvararen.

Ja, så har jag det på jobbet.