Min mamma är borta, och jag kommer sakna henne. Jag kommer aldrig mer få prata med henne.
Förut har jag egentligen mest sörjt för mammas och pappas skull: Att mamma missar så mycket, att hon fick lida så, och att hon dog trots att hon så gärna ville leva. Att pappa nu är så ensam, och har mist sin livspartner.
Men i eftermiddags, på jobbet, så slog det mig helt plötsligt med full kraft: Jag kommer sakna min mamma. JAG går miste om så mycket, och jag har inte riktigt reflekterat över det tidigare.
Jag bev fruktansvärt ledsen, och hade svårt att vara kvar på jobbet. På tåget på vägen hem grät jag, och fortsatte gråta ut hemma. Nu har jag en hemsk huvudvärk, och vet inte om jag orkar gå till jobbet i morgon. Det känns som att sorgearbetet börjat om, på ett annat plan. Nu är det min egen sorg jag måste ta tag i och bearbeta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar