Och det går inte riktigt att beskriva hur stor saknaden verkligen är. Jag har aldrig känt något liknande.
Och ångesten och samvetskvalen över att jag inte hann säga förlåt, eller att det nu är för sent att börja höra av mig oftare, finns fortfarande kvar. Liksom sorgen över att mamma missar resten av våra liv, och att pappa är ensam, och att mormor mist ännu ett barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar